My bed is too small for two, but too big for one.
Idag är jag känslosam. Nästan för känslosam. För känslosam för att gå till skolan. Tillräckligt känslosam för att sitta på BUP klockan nio, tillräckligt känslosam för att gå tillbaka klockan 2 för att gräva lite mer i allt som gör så fruktansvärt ont där inne.
Ibland vill jag bara utrota känslor. Döda dem. Idag hatar jag dem.
Mamma är hemma med mig för idag orkar jag inte vara ensam. Orkar ingenting. Orkar whina på min ack så tråkiga och ouppdaterade blogg som jag hoppas med tiden ska bli fylld med glada inlägg, låtar och bilder.
Nej, idag lägger jag livet på hyllan och faller ner på min säng och trillar in i min egen värld, där trivs jag bäst just nu, idag är verkligheten falsk och otrygg att leva i.
Fred & allt det där tills vidare.
Ibland vill jag bara utrota känslor. Döda dem. Idag hatar jag dem.
Mamma är hemma med mig för idag orkar jag inte vara ensam. Orkar ingenting. Orkar whina på min ack så tråkiga och ouppdaterade blogg som jag hoppas med tiden ska bli fylld med glada inlägg, låtar och bilder.
Nej, idag lägger jag livet på hyllan och faller ner på min säng och trillar in i min egen värld, där trivs jag bäst just nu, idag är verkligheten falsk och otrygg att leva i.
Fred & allt det där tills vidare.
Kommentarer
Trackback
